Syfte
Artikeln undersöker hur barnet blir diskursivt tolkat och konceptualiserat i den nya svenska läroplanen för förskolor (Lpfö 18). Särskilt fokus riktas mot hur barnet betraktas inom ramen för koncepten lärande (inklusive undervisning) och omsorg (inklusive medkänsla och empati). Undersökningen utgår från fyra frågeställningar: (1) Vilka typer av barn framställs i läroplanen? (2) Är det ett väsen och/eller ett kommande barn? (3) Är det ett involverat och/eller separerat barn? (4) Beskrivs barnet som aktivt eller passivt i barnets relationer och störningar?
Resultat
En läroplan är i sig ett framtidsbaserat dokument med överordnade mål för barnets framtid, vilket återspeglas i den svenska förskolans läroplansmål att förbereda, stimulera och aktivera barn. Men förskolan och skolan är två olika institutioner med olika uppgifter gentemot barnet och därför bör de inte jämföras. Skolans huvuduppgift är att utbilda barnet, medan förskolan har andra uppgifter, antingen först och främst eller som komplement till barnets utbildning. Läroplanen för den svenska förskolan fokuserar på barnets framtid och på barnet som passiv mottagare av kunskap. Den här synen på barn kan ske på bekostnad av förskolans omsorgsuppgifter gentemot barnet och för synen på barnet som en levande individ här och nu.
Design
Analysen delades upp i två delar. I den första delen undersökte forskarna läroplanen efter termer och beskrivningar relaterade till, eller synonyma med, lärande och omsorg på ett öppet och brett sätt. I del två gjordes en semantisk fältanalys. Detta är en diskursiv analytisk strategi som fokuserar på skillnaden mellan koncept/motkoncept eller generalitet/singularitet.
Referenser
Billmeyer, J., Pastorek Gripson, M. & Bergnehr, D. (2019). “A Becoming, Humanist Child: An analysis of Learning and Care in the Swedish Curriculum for the Preschool (Lpfö 18)”. Education in the North, 26(1):42-55.
Uppdragsgivare
Ingen uppgift