Painful transitions: a study of 1-year-old toddlers' reactions to separation and reunion with their mothers after 1 month in childcare

Författare
Klette T., Kilen K.
Källor
Early Child Development and Care, 189(12):1970-1977.
År
2018

Syfte

Syftet med studien var att observera 1-åriga barns separation från och återförening med sina mödrar efter 1 månad på förskola och därefter analysera observationerna utifrån anknytningsteori. Analysen fokuserar främst på uttryck för protester, förtvivlan och likgiltighet hos barnen. Författarna ställer följande fråga: 1. Vad kännetecknar barnens reaktioner och beteenden vid separationen från och återföreningen med deras primära vårdnadshavare? 2. Hur tillgodoser förskolepersonalen barnens behov vid dessa överlämningar?  

Resultat

Efter 1 månad på förskolan visade alla de observerade barnen tecken på separationsångest. På morgonen uppvisade 5 barn protestrelaterade beteenden och 6 barn visade tecken på förtvivlan. På eftermiddagen uppvisade 3 av barnen protestrelaterade beteenden, medan 7 barn visade tecken på förtvivlan. 1 av barnen visade tecken på likgiltighet vid båda överlämningarna. Alla barn visade tydliga tecken på separationsångest men verkade befinna sig i olika faser efter 1 månad på förskolan. 

Hälften av pojkarna uppvisade protestrelaterade beteenden i samband med separationen, medan bara 1 av flickorna uppvisade ett protestrelaterat beteende. Vid återförening uppvisade flera av barnen en kombination av olika beteenden. Enligt författarna kan detta indikera att separationsfaserna bör betraktas som föränderliga dimensioner snarare än fasta kategorier. 

Endast 2 av de 10 förskolor som deltog i studien hade den rekommenderade 3:1-bemanningen. En bemanning på 4:1 var vanlig och på morgnar och eftermiddagar var antalet barn per vuxen ofta ännu högre. Författarna påpekar att det är paradoxalt att bemanningen är lägst tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen när barnen är trötta och mest sårbara. När de observerade barnen grät fick de så småningom uppmärksamhet, men ofta var det för många gråtande barn i förhållande till antalet medarbetare för att varje barn skulle kunna få uppmärksamhet. Tysta och passiva barn var lättare att ignorera och låta vara ensamma. Låg bemanning, bristande utbildning och varierande språkkunskaper kan enligt författarna delvis förklara dessa observationer. 

Design

Studien bestod i videoobservationer av 12 barn i åldern 13–16 månader från 10 olika norska förskolor. Urvalet utgjordes av 3 offentligägda förskolor och 7 privata förskolor. De medverkande barnen var av en tillfällighet 6 flickor och 6 pojkar och alla hade gått i förskolan i ca 1 månad. Undersökningsmaterialet analyserades ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Familjerna rekryterades av sjuksköterskor i en norsk kommun. Samtliga barn var ensambarn, generellt friska och ingen hade särskilda behov. Familjerna tillfrågades om observationer tillsammans med barnens primära vårdnadshavare, vilket resulterade i att 12 mödrar deltog. 

Förskolepersonalens utbildningsnivå och erfarenhet varierade stort. Mer än hälften av de observerade förskolemedarbetarna hade inte norska som modersmål och hade språksvårigheter. Alla primära vårdnadshavare pratade flytande norska. 

Referenser

Klette, T. & Killen, K. (2018). "Painful transitions: a study of 1-year-old toddlers' reactions to separation and reunion with their mothers after 1 month in childcare". Early Child Development and Care, 189(12):1970-1977.