Syfte
Studien undersöker hur förskolepersonal, sjuksköterskor och logopeder i Norge hanterar små barn som stammar. Forskarna granskar dessa yrkesgruppers praxis vid det första mötet med föräldrar som uttrycker oro för barnets stamning. Studien undersöker även vilka råd de vanligtvis ger till föräldrar, vilka faktorer som påverkar beslutet om remiss till logoped, samt hur samarbetet mellan olika yrkesgrupper fungerar. Forskningsfrågorna är:
- Hur många av dessa yrkesgruppers arbetsplatser har riktlinjer för hantering av stamning hos små barn?
- Vilka metoder använder yrkesgrupperna när föräldrar först kontaktar dem med oro för barnets stamning?
- Vilka är de tre vanligaste råden som yrkesgrupperna ger till föräldrar vars barn stammar?
- Vilken information använder yrkesgrupperna för att avgöra om ett barn behöver remitteras till en logoped?
- Med vilka samarbetar yrkesgrupperna i arbetet med barn som stammar?
Resultat
Resultaten visade att endast en liten andel av deltagarna hade tillgång till riktlinjer för hantering av stamning. De vanligaste råden till föräldrar var att ge barnet tid att tala och att upprätthålla ögonkontakt. Faktorer som påverkade remiss till logoped var oftast stamningens svårighetsgrad samt föräldrarnas oro. Professionellt samarbete, särskilt mellan förskollärare och logopeder, rapporterades som viktigt, men sjuksköterskor deltog mer sällan i tvärprofessionella initiativ.
Design
Studien använde en tvärsnittsdesign och samlade in data via en webbaserad enkätundersökning. Undersökningen omfattade 342 deltagare: 126 förskollärare, 95 sjuksköterskor och 121 logopeder. Frågorna var både öppna och slutna och täckte deltagarnas erfarenheter av stamning, vanliga strategier vid respons samt faktorer som påverkar beslut om remiss till logoped.
Referenser
Kefalianos, E., Guttormsen, L. S., Hansen, E. H., Hofslundsengen, H. C., Næss, K. A. B., Antypas, K., & Kirmess, M. (2022). Early Childhood Professionals' Management of Young Children Who Stutter: A Cross-Sectional Study. American Journal of Speech – Language Pathology, 31(2), 923–941.
Uppdragsgivare
Norges forskningsråd, Norge