”Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som bedömningspraktik i förskolan”.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger under planeringssamtal talar om och bedömer barn på förskolan med utgångspunkt i sin pedagogiska dokumentation. Dessutom undersöks hur pedagogerna uppfattar pedagogisk dokumentation.

Studien visar att pedagogernas samtal om barnen på förskolan är mångfacetterade. Olika diskurser samexisterar i pedagogernas yttranden om barnen. Pedagogerna pratar såväl utifrån en förståelse av barn som innehavare av en identitet i sig själva, som om barn som personer som intar de subjektspositioner som omgivningen erbjuder. Samtalet växlar mellan dessa två förståelser, men alla pedagoger talar hela tiden om barnen som kompetenta. Under pedagogernas samtal om barnen diskuterar de huvudsakligen barnens kompetenser. Studien visar också att pedagogerna problematiserar att dokumentationsögonblicket är ett moment där de riskerar att störa barnens processer. Generellt uttrycker pedagogerna att användningen av pedagogisk dokumentation på förskolan innebär fler fördelar än nackdelar.

Författaren närvarade vid totalt 26 planeringssamtal som varade i 1-1,5 timmar vardera. Samtalen ägde rum på förskolor som inspirerats av Reggio Emilia-pedagogiken, och samtliga pedagoger hade erfarenhet av pedagogisk dokumentation. Samtalen spelades in, transkriberades och analyserades med utgångspunkt i verktyg från Faircloughs kritiska diskursanalys.

Bjervås, L. (2011). ”Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som bedömningspraktik i förskolan”. Göteborg: Göteborgs universitet.