”Med blicken på barnet – om olikheter inom förskolan som diskursiv praktik”.

Syftet med undersökningen är att synliggöra hur barn skapas som subjekt när deras beteende förbryllar, oroar eller utmanar den pedagogiska personalen, samt vilka möjligheter eller begränsningar för att agera annorlunda som därmed skapas för barnen. Vidare undersöks hur styrning av barnen och deras beteenden formuleras i specialpedagogiska sammanhang inom förskolan.

I studien identifieras olika uppfattningar av barnen som bidrar till att konstruera barnen som multipla subjekt. Dessa uppfattningar grupperas som barnet som växande och utvecklingsbenäget, barnet som reglerat, barnet som transparent och mätbart, barnet som behövande/krävande och barnet som tryggt och rutiniserat (d.v.s. att barnet är integrerat i förskolans rutiner och förstår dem). Inkonsekvens uppstår i situationer där personalen i sitt tal försöker skapa utrymme för variation, men samtidigt utför diskursivt normaliserande handlingar via dokumentation och observation. Slutsatsen är att den diskursiva praktik som används för att uttrycka barnen på förskolan medför ett visst utrymme för barnen att agera och vara annorlunda, förutsatt att avvikelsen inte är för tydlig eller bryter mot förskolans regler i alltför hög grad. Författaren ser tendenser till att en dokumentationskultur växer fram inom förskolan, och hon gör framtidsanalysen att denna kultur, genom att framstå som sanningar om barnen och deras utveckling, begränsar barnens möjligheter att vara annorlunda. Barnens ålder är enligt författaren en avgörande kategori för att förstå normaliseringen, eftersom personalen och specialpedagogerna uttrycker en syn på barnet där barnen ska ha uppnått specificerade utvecklingsmål vid olika åldrar. Den normaliserande diskursen samexisterar med en diskurs som ger plats för barns olikheter.

Datamaterialet består av två intervjuer med två specialpedagoger samt inspelningar från 13 samtal mellan de två specialpedagogerna och pedagogisk personal. Författaren var inte närvarande vid samtalen, och därför var det specialpedagogerna som skötte inspelningen. Dessutom innefattar analysen omkring 80 texter om barn och dokumentation som utarbetats av eller för den pedagogiska personalen. Datamaterialet har analyserats utifrån en poststrukturalistisk analysstrategi inspirerad av Foucault och Butler, och analysen fokuseras på normer, makt, kunskap och styrning.

Palla, L. (2011). ”Med blicken på barnet – om olikheter inom förskolan som diskursiv praktik”. Malmö: Malmö högskola.