Att skapa platser i naturmiljöer: Om hur vardagliga praktiker i en I Ur och Skur-förskola bidrar till at ge platser identitet.

Med utgångspunkt från en undersökning av en svensk förskola med utomhusprofil är syftet att visa hur barn och pedagoger skapar betydelse i naturmiljöer.

Slutsatsen av studien är att barn kan knyta starka band till naturmiljön eftersom barn och pedagoger använder platser i naturmiljön på ett allsidigt sätt samtidigt som barnen gör platserna till ”sina egna”. Undersökningen visar att barn och pedagoger på den undersökta förskolan skapar olika ”meningsrum” i naturmiljön. Det handlar om att barn och pedagoger skapar primitiva, perceptuella respektive existentiella rum.

Skapandet av primitiva rum rör barnens möjligheter att till exempel äta, vila och leka. Skapandet av perceptuella rum rör barnens möjligheter att röra sig fritt och använda sina sinnen. Existentiella rum skapas när pedagoger och barn ger platser i naturmiljön symboliska betydelser genom ritualer och fantasilekar.

Undersökningen utgår från en svensk förskola med utomhusprofil. Datamaterialet består av transkriberade videoinspelningar från en enda, central plats i förskolans utemiljö. Forskaren genomförde formella och informella intervjuer med både barn och vuxna och gjorde fältanteckningar. I dataanalysen låg tonvikten på att undersöka hur barn och pedagoger skapar och omskapar platser i utemiljön och tillskriver utemiljön mening och betydelse.

Änggård, E. (2012). Att skapa platser i naturmiljöer: Om hur vardagliga praktiker i en I Ur och Skur-förskola bidrar till at ge platser identitet. Nordisk Barnehageforskning 5(10), 1-16.