Konstruktionen av det avvikande förskolebarnet: En kritisk fallstudie angående utvecklingsbedömningar av yngre barn.

Syftet med avhandlingen är att beskriva och problematisera de betingelser som ligger till grund för diagnostisering av barn. Avhandlingen analyserar de organisatoriska processer som formar den diskursiva praxisen i förhållande till bedömningar och utvärderingar av barnens utveckling. Som en aspekt av detta synliggör avhandlingen olika yrkens tolkningssätt i frågan om normalitet och avvikelse. Begreppet normalitet problematiseras i ett samhällsperspektiv och kopplas till olika aktörers arbete med att formulera ”sanningar” om avvikelser. Undersökningen som avhandlingen bygger på är en fältstudie som analyserar kategoriseringen av barn med behov av särskilt stöd. Studien belyser de olika aktörer som är inblandade i denna praxis, samt de maktförhållanden som till exempel råder mellan psykiatriker och psykologer. Avhandlingen tar upp tidigare forskning på området och kommer i samband med detta att se närmare på hur pedagoger beskriver de drag hos barnet som ligger till grund för att det definieras som ett barn med behov av särskilt stöd.

I avhandlingen dras slutsatsen att det främst handlar om tre kategorier av barn som tilldelas extra personalresurser: utvecklingsstörda barn, sent utvecklade barn och barn med autistiska diagnoser. Dessa tre kategorier definieras huvudsakligen av yrkespersoner utanför institutionen. Barn- och ungdomsvården gör utredningar och diagnostiserar mentalt efterblivna barn och barn med olika autistiska diagnoser. Kategorin ”sent utvecklad” är mer diffus, men kategoriseras antingen av psykologen eller kommunsamordnaren. Begreppet är en form av samlingsbeteckning för barn som av olika orsaker anses ligga utanför sin åldersnivå inom ett eller flera områden. Diagnoserna fungerar både som en dörröppnare för att tilldelas resurser och som en bekräftelse från omgivningen på att problemen med barnen har en biologisk förklaring.

Empiriska data har samlats in i en svensk stadsdel under loppet av ett knappt år och omfattar intervjuer och samtalsobservationer med ett okänt antal pedagoger, rektorer och psykologer. Därutöver används dokumentanalyser.

Lutz, K. (2006). Konstruktionen av det avvikande förskolebarnet: En kritisk fallstudie angående utvecklingsbedömningar av yngre barn. Malmö: Malmö högskola, Lärarutbildningen.