The impact of language skills and social competence on play behaviour in toddlers

Studien undersöker sambandet mellan små barns lekbeteende, språkfärdigheter och sociala kompetenser. Författaren utforskar om det finns ett samband mellan lekbeteende och språkfärdigheter, och vad som karaktäriserar de former av lek som barn med svaga respektive starka språkfärdigheter ingår i. Forskarna undersöker också om små barns sociala kompetenser förklarar deras lekfärdigheter bättre än språkfärdigheter, och om barn med svaga språkfärdigheter har en nivå på sina sociala kompetenser som motsvarar nivån för barn med starka språkfärdigheter.

Resultaten pekar på att det finns ett samband mellan små barns språkfärdigheter, sociala kompetenser och lekkompetenser. Den statistiska analysen visar att gruppen barn med svaga språkfärdigheter fungerar sämre i lek än jämnåriga barn med genomsnittliga eller starka språkfärdigheter. Det framgår till exempel genom att bara en mindre procentandel av barnen med svaga språkfärdigheter ingår i mer komplexa former av lek, som rollekar, sociala konstruktionslekar eller lek som varar länge. Resultaten pekar samtidigt på att den största skillnaden mellan gruppen barn med svaga språkfärdigheter och barn med starka språkfärdigheter inte gäller lekens komplexitet, utan snarare om att ingå i social lek med andra barn. Bara en mindre andel av barnen med svaga språkfärdigheter får alltså det maximala antal poäng i bedömningen av deras förmåga att leka med andra barn och stanna kvar i leken. Detta visar enligt författaren att barn med svaga språkfärdigheter tillbringar en större del av sin tid med att leka själva.

Det framgår av ovanstående att språkfärdigheter i sig själv kan påverka barns lekförmåga. Men analysen pekar på att sociala kompetenser spelar en ännu större roll. De flesta barn med svaga språkfärdigheter bedömdes ha små sociala färdigheter när det gällde att anpassa sig till andra barn (till exempel samarbete och turtagning) samt att ta andras perspektiv. Detta är enligt författaren i linje med tidigare forskning som pekar på att social förståelse och språk hänger samman. Författaren bedömer att små barns metakommunikativa färdigheter kan vara viktigare än deras språkfärdigheter när det gäller interaktion i lek. Alltså är det kanske snarare svaga sociala kompetenser, framför svaga språkliga färdigheter, som är avgörande för små barns svårigheter att leka. Även om det inte kan dras några kausala slutsatser utifrån studien, pekar författaren ändå på att svaga sociala kompetenser och språkliga svårigheter kanske bör uppfattas som samexisterande problem, som får konsekvenser för barns lek.

Studien bygger på observationer som gjorts i samband med det större longitudinella projektet Stavangerprojektet – det lekande barnet, som genomförs i samarbete mellan Lesesenteret vid universitetet i Stavanger och Stavanger kommun. Det empiriska materialet som används i den här studien kommer från projektets första fas, där det var fokus på observationer av språkfärdigheter, sociala kompetenser och lek bland barn i 33-månadersåldern.

Författaren har valt ut tre grupper till analysen:

• en grupp på 100 barn med svaga språkfärdigheter
• en grupp på 102 barn med starka språkfärdigheter
• en grupp på 113 barn med genomsnittliga språkfärdigheter, som fungerar som kontrollgrupp.

Studiens datamaterial består av strukturerade observationer av det enskilda barnets kompetenser inom språk, lek och social förmåga, som de kommer till uttryck i lek och andra vardagsaktiviteter på förskolan. Varje barn observerades under tre månader av förskolepersonal som kände barnet. De använde två observationsmaterial: TRAS, som är ett språkbedömningsmaterial och Alle med, som fokuserar på barnets socio-emotionella utveckling. Resultaten av observationerna analyserades med hjälp av deskriptiv statistik samt frekvens- och regressionsanalys.

Stangeland, E. B. (2017). The impact of language skills and social competence on play behaviour in toddlers. European Early Childhood Education Research Journal, 25(1), 106-121.