Å gjøre demokrati i barnehagens kommunikative fellesskap. En studie av de yngste barna sitt språk, barnehagen sin relasjonelle og romlige kvalitet og dets betydning for de yngste barna sin tilgang og meddelelse av livsverden i barnehagen

Författaren undersöker hur de yngsta barnens språk och kommunikativa handlingar kan förstås som initiativ till deltagande i förskolans kommunikativa gemenskap. Studien undersöker också vilka relationella och rumsliga kvaliteter som har betydelse för de yngsta barnens deltagande och för demokratin i förskolan.

Författarens analyser pekar på att de yngsta barnens initiativ till att vilja delta i kommunikativa gemenskaper kommer till uttryck i fyra ömsesidiga icke-verbala handlingar:

(1) Kroppsliga ljudlösa handlingar, som att dra i pedagogens tröja eller peka. Enligt författaren uppträder dessa handlingar oftast inte i den stora gemenskapen, men kan synas i mindre gemenskaper, som i barnvagnen.
(2) Icke-verbalt språk med ljud, men utan röst, som att slå i bordet. Detta språk upptäcks av gemenskapen, men leder inte till dialog eller upprätthållande av kontakt under en längre tid.
(3) Barns röster följt av högre volym, som särskilt gör sig gällande när barnet tar kontakt med gemenskapen, håller igång en dialog eller vill få lov att delta i gemenskapen beroende på storlek.
(4) Barns röster som i uttalade ljud, gråt och skratt. De framträder både i stora och små kommunikativa gemenskaper.

Dessa fyra icke-verbala handlingar ger barnen olika möjligheter att delta i gemenskapens dialoger och på det sättet uppleva demokrati. Författaren pekar på att de yngsta barnens förutsättningar för icke-verbalt deltagande vid några tillfällen försvåras av den rumsliga dimensionen, till exempel när de blir placerade på höga stolar runt ett stort bord med avstånd emellan sig. I det sammanhanget har barnvagnen med fyra platser enligt författaren en demokratisk potential, genom att den kan vara mötesplats för dialoger i en mindre gemenskap där barnen sitter nära varandra och där deras kroppar och ansikten möts.

Studiens empiriska material hämtas från författarens avhandling som författaren gör en ny analys av. Datamaterialet är insamlat med hjälp av videoobservation och fältanteckningar från ett fältarbete på en förskoleavdelning. På avdelningen fanns nio barn och fyra vuxna. Fem av barnen var i åldern 1–2 år. Fokus i analysen är på de yngsta barnens kommunikation. Studien besvarar följande frågor:

• Vad kännetecknar barns differentierade icke-verbala språk och initiativ till att vilja delta i kommunikativa gemenskaper?
• Hur blir dessa initiativ emottagna av gemenskapen, sett i relation till barnens deltagande och till demokrati?
• Hur fungerar olika relationella rum som arenor för kommunikativa gemenskaper för de yngsta barnen?

De relationella rum som är i fokus i analysen är måltidssituationer på förskolan och en tur i en barnvagn med fyra platser. Analysen är inspirerad av hermeneutik och teorier om upprepade analyser.

Winje, A. K. (2017). Å gjøre demokrati i barnehagens kommunikative fellesskap. En studie av de yngste barna sitt språk, barnehagen sin relasjonelle og romlige kvalitet og dets betydning for de yngste barna sin tilgang og meddelelse av livsverden i barnehagen. Tidsskriftet Barn, 2017(4), 53-69.