Kiasmefortellinger – fortelleruttrykk av og for de yngste i barnehagen i et kunstnerisk utforskende multimodalt perspektiv

Även de minsta barnen berättar historier. Berättelserna kommer före orden och de blir till i lek och interaktion. I sin doktorsavhandling undersöker Ingvild Olsen Olaussen de yngsta barnens kompetens inom struktur och användning av estetiska redskap när de berättar och lyssnar på berättelser.

De yngsta barnen hämtar från ett brett och varierat teckenlandskap när de leker – ensamma eller med andra. Detta utgör grunden för dramaturgiska mönster: barnens lek och samvaro konstruerar också berättelser. Genom kroppslig-språkliga yttranden deltar barnen i avancerade sociala interaktioner på detta sätt, där de både uttrycker och tar emot åsikter och fantasier. Doktorsavhandlingen fokuserar på ett kroppsligt meningsskapande, både när det är barnens uttryck som undersöks och när berättarens uttryck står i fokus.

Avhandlingens främsta frågeställning är: Vad kännetecknar berättaruttrycken av och för de yngsta i förskolan sett i ett konstnärligt utforskande multimodalt perspektiv?

De viktigaste resultaten i denna studie är kopplade till kunskap om små barns kroppslig-språkliga berättaruttryck, deras känsla för berättande och deras kroppsliga förståelse av berättelsens uppbyggnad och dess dramaturgi som den synliggörs i lekfulla berättarhändelser. Avhandlingen pekar också på ett spektrum av kroppslig-språkliga, multimodala berättaruttryck som utspelar sig mellan de yngsta barnen och vuxna i förskolan i en sammanflätning mellan att berätta och lyssna på en berättelse, mellan att beröra och bli berörd.

Avhandlingen är artikelbaserad och består av fyra artiklar med olika fokus. Den första tittar på hur de yngsta barnen utformar sina berättelser. Den andra är en metodartikel som undersöker om konstformer kan bidra till förståelse av ett forskningsmaterial. Den tredje artikeln beskriver hur en vuxen och ett barn förhandlar om berättelsens struktur och innehåll. I den fjärde artikeln utforskar berättaren olika sätt att berätta, där målet är en anpassning till småbarnens kroppslig-språkliga interaktion.

Studien som artiklarna bygger på är förankrad i ett kroppsfenomenologiskt perspektiv inspirerat av Merleau-Pontys tänkande. Datamaterial är observationer av 1–3-åringars interaktioner och lek, som samlats in på en småbarnsavdelning och i en vardaglig miljö. Materialet består av video och deltagarobservation.

Olaussen, I.O. (2018). “Kiasmefortellinger – fortelleruttrykk av og for de yngste i barnehagen i et kunstnerisk utforskende multimodalt perspektiv”. Akademsik avhandling. NTNU.