Barnehagelæreres «matematikkundervisning» i barnehagen

Den internationella förskoleforskning har traditionellt fokuserat mer på barns lärande än på förskollärares undervisning. Flera teorier om barns lärande har utvecklats, men det finns ett behov av att utveckla teorier om förskollärares undervisning. Studien bidrar till teoretisering av undervisningen i en norsk förskolekontext – med matematik som fall.

Norsk förskola definieras in i en socialpedagogisk förskoletradition, med en helhetssyn på lärande där barnen lär sig genom lek och vardagsaktiviteter. Denna studie undersöker matematikundervisningens egenskaper i vardagsaktiviteter i en sådan förskolekontext. Doktorsavhandlingen består av 4 delstudier som bidrar med olika perspektiv på matematikundervisning i norska förskolor. Det övergripande målet är att teoretisera hur matematikundervisningen i norska förskolor kan se ut i vardagsaktiviteter.

Diskussionen om delstudiernas bidrag är organiserad kring tre tematiker: 1) om förskollärares arbete kan karaktäriseras som undervisning eller inte, 2) om detta arbete är matematiskt eller inte, och 3) vilka utmaningar arbetet innebär och vilka krav dessa utmaningar ställer på förskollärarnas kompetens. I den norska förskolekontexten är det kontroversiellt att använda undervisningsbegreppet för förskollärares arbete. Studiens analyser av förskollärares arbete med matematik i vardagssituationer visar att förskollärarna försöker styra barns uppmärksamhet mot matematik i syfte att stödja barns lärande och därför kan detta arbete beskrivas som undervisning. De matematiska aspekterna av förskollärares arbete är särskilt kopplade till att identifiera matematik i lek och vardagssituationer, etablera och upprätthålla ett gemensamt fokus på matematik och medvetet använda matematiska begrepp och språk. Arbetet med matematik i vardagsaktiviteter är ett komplext arbete som bland annat innebär utmaningar vad gäller att rikta uppmärksamheten mot något annat än vad aktiviteterna till en början verkar handla om.

Syftet med studien är inte att förändra den norska förskolan så att den mer liknar skolan och skolans arbete med matematik på bekostnad av barnens fria lek. Studien bidrar till att utveckla språk och begrepp för att beskriva matematikundervisningens egenskaper i en norsk förskolekontext, vilka utmaningar detta innebär för förskollärare och vilka krav det ställer på förskollärares kompetens. På så sätt bidrar studien till att utveckla förskollärares arbete för att bli en mer professionell praxis.

Studien bygger på kvalitativa data från fem förskollärares praxis. Förskollärarna ombads att utföra en vardagsaktivitet där de arbetade med matematik med barnen och dessa vardagsaktiviteter filmades. Efteråt intervjuades förskollärarna med utgångspunkt i videofilmerna från vardagsaktiviteterna. Analyserna är inspirerade av konstant komparativ metod, där målet är att konstruera teori baserad på empiriska data.

Delstudie 1 diskuterar vad som gör arbetet med området antal, rum och form matematiskt. Matematiska frågor och återkoppling identifieras som två centrala utmaningar i förskollärarens matematiska kommunikation. Delstudie 2 diskuterar hur arbetet med matematik i förskolan kan kallas undervisning och letar efter egenskaper i den socialpedagogiska förskoletraditionen. Delstudie 3 pekar på vilken kompetens förskollärarna använder i detta arbete och vilka kraven i detta professionella arbete kräver. I delstudie 4 analyseras utmaningar i matematikundervisningen i en socialpedagogisk förskoletradition.

Sæbbe, P. E. (2019). “Barnehagelæreres «matematikkundervisning» i barnehagen”. Akademisk avhandling. Universitetet i Stavanger.