De yngste barnas nonverbale sosiale handlingsreportoar: slik det utvikler seg og kommer til uttrykk i norske barnehager

Avhandlingen undersöker hur små barn som ännu inte har ett fullt utvecklat verbalt språk utforskar och prövar olika sätt att vara sociala på en norsk förskola. Med begreppet social avses inte bara barns relationer till andra barn och vuxna, utan också barns relationer till saker, instrumentella ramar och rutiner samt barns kroppsliga uttryck, ljud och rytmer.

Avhandlingens första artikel visar hur små barn prövar olika sätt att vara sociala som ger möjligheter till mer stabila och exklusiva relationer med jämnåriga samt sociala fenomen som vänskap och konflikter. Författaren pekar på förskolan som en särskild institutionell kontext som består av saker och platser utan ägare, som barn hela tiden måste tillägna sig tillfällig nyttjanderätt till, vilket präglar små barns sociala experiment. Analysen visar hur små barn använder både saker och handlingar, som medförda privata föremål, löften om att följa med varandra hem och att lägga huvudena tätt ihop och viska, i försök att skapa en mer privat relation i det annars så öppna offentliga rum som förskolan utgör. Enligt författaren blir sådana saker och handlingar en värdefull resurs i barngruppen, som barnen aktivt använder sig av och som ger barnen makt att etablera och behålla exklusiva privata relationer med begränsad tillgänglighet för andra.

I den andra artikeln visar författaren hur saker som gosedjur, lego och leksaksbilar har stor betydelse för små barns möjligheter att skaffa sig social erfarenhet på förskolan. Artikeln belyser med andra ord den sociala betydelse som små saker har på förskolan, dvs. de saker som barnen har i sina händer och som ger dem större räckvidd samt därmed bestämda handlingsmöjligheter i rummet, men också bestämda begränsningar. Studien visar att saker fungerar som inträdesbiljetter till deltagande i aktiviteter med ett bestämt innehåll, som så att säga är inbyggt i sakerna, och att saker bidrar till att ge barnen olika former av rörlighet i rummet. Saker styr och distraherar genom att avbryta pågående aktiviteter och på så sätt skapa rum för nya sociala experiment. Sakernas inbördes hierarkiska ordning bidrar också till att uttrycka den sociala ordningen i barngruppen. På så sätt ger sakerna barnen olika möjligheter till positionering. Författaren pekar på att barnens val av saker, placeringen av sakerna och reglerna för att använda sakerna bidrar till att bestämma vilka sociala erfarenheter som barnen får på förskolan.

I den tredje artikeln visar författaren hur små barn använder musikaliska uttryck i form av ljud och rytmer med hjälp av saker, röst eller kropp för att skapa gemensamma upplevelser av mening, men också för att ta nya initiativ i barngruppen. Studien visar att små barn ofta använder ljud utan ord och rytmer som ett sätt att bjuda in jämnåriga till en aktivitet och att barnens ljud är oskiljaktigt förbundet med deras expressiva kroppsliga uttryck. Enligt författaren sjunger och dansar barnen sig bokstavligt talat in i deltagande med andra, vilket sker som en rytmiskt växling mellan att följa med gruppen och att skilja ut sig. Enligt författaren existerar båda samtidigt som varandras förutsättningar. Resultaten pekar på att ljud och rytm spelar en viktig roll i barnens försök att hålla igång en aktivitet och samla en barngrupp. Ljud och rytm används till att utveckla en känsla av gemenskap i barngruppen, men kan också utgöra ett barns möjligheter att ”inta scenen” och på sätt skilja ut sig. Enligt författaren visar resultaten att små barns sociala liv på förskolan är oberoende av ett verbalt språk, men att små barns deltagande i förskolans sociala liv däremot är beroende av ljud och expressiva rörelser.

Data samlades in på två förskolor där författaren har genomfört sammanlagt två månaders etnografiskt fältarbete. Totalt deltog 28 barn i åldern 2–3 år och 10 anställda – fyra pedagoger, fyra medhjäpare (fagarbeidere) och två praktikanter. Författaren har genomfört videoobservationer av fri lek och andra barninitierade aktiviteter samt deltagarobservationer av vuxenstyrda aktiviteter, som måltider och samling. I avhandlingen ingår totalt fyra artiklar som undersöker studiens problemformulering från olika teoretiska perspektiv, som Aktør-Netværk-Teori (ANT), teorier om kommunikativ musikalitet och Hannah Arendts begrepp om handling. En av artiklarna består av en teoretisk och filosofisk diskussion i stället för en empirisk undersökning och ingår därför inte här.

Nome, D. Ø. (2017). De yngste barnas nonverbale sosiale handlingsreportoar: slik det utvikler seg og kommer til uttrykk i norske barnehager. Doktoravhandling. Universitetet i Agder.