I mangetydighedens mellemrum: Om pædagogers daglige vidensprocesser

Studien undersöker pedagogisk kunskap som ett relationellt fenomen i vardagen på en förskola, dvs. kunskap som den visar sig i relationer mellan pedagoger men också mellan pedagoger, barn och vardagens saker. Författaren undersöker alltså pedagogisk kunskap genom att undersöka de sammanhang och förbindelser som avses när förskollärare pratar om ”kunskap”, om ”att veta” eller om att ”de vet”. Konkret söker författaren svar på tre frågor:

• Vad innebär det för förskollärare ”att veta” som en del av deras dagliga arbete?
• Vilken betydelse har kollegerna som förskollärarna arbetar tillsammans med för deras kunskapsskapende och kunskapsutveckling?
• Hur spelar barn, den konkreta förskolan och förskolans objekt in på sådana kunskapsprocesser?

Författaren drar slutsatsen att relationer mellan medarbetare spelar en helt avgörande roll för utvecklingen av kunskap och för kvaliteten på det pedagogiska arbetet på förskolan. Studien pekar på att det ”att veta” inte bor i huvudet på den enskilda förskolläraren, utan finns mellan förskollärarna och vardagens många saker, som leksaker, blöjor, föräldrar, andra medarbetare, regler, officiella ändamål osv. Kunskap bor så att säga i relationerna.

Författaren finner bland annat att förskollärare agerar i en mångtydig vardag som hela tiden kräver ett slags stabilisering, exempelvis en måltidssituation eller en situation där barn ska klä på sig. Genom upparbetade relationer till varandra blir förskollärarna kapabla ”att täcka upp för varandra”, dvs. de kan stabilisera – förstå, koordinera, skapa sammanhang och ordning – i delar av mångtydigheten på sätt som avlastar den andra medarbetaren. Däremot innebär brist på kännedom om varandra en upplevelse av inkompetens och avsaknad av behärskning av händelser på förskolan – inte nödvändigtvis hos den andra men hos sig själv. Analysen pekar alltså på att upplevelsen av att vara en kompetent förskollärarei hög grad vilar på relationerna både till barn och vuxna på förskolan. Med olika begrepp som ”infrastruktur”, ”integrering” och ”att täcka upp för varandra” förklarar författaren samarbetets speciella karaktär och sätter fokus på en relationellt upparbetad kunskap, som lägger grunden för förskollärarespågående kunskapsutveckling.

Författaren pekar på att man som ny medarbetare på en förskola inte har bakgrundshistorierna om barn, familjer och förskolans rutiner att vila på. Därför kan det vara svårt att vara uppmärksam på särskilda förhållanden och att stödja särskilda pedagogiska prioriteringar hos det enskilda barnet. Det leder till överbelastning hos de medarbetare som arbetar tillsammans med en ny kollega, eftersom det betyder att hon eller han ska ”täcka upp för allt”, dvs. att han eller hon står själv med ansvaret för att förstå, koordinera och skapa sammanhang och ordning i förskolans vardag. Enligt författaren kan detta bidra till att förklara varför vikarier inte nödvändigtvis upplevs som en hjälp och hur ”språkpedagoger”, ”motorikpedagoger” och andra upplever att det är svårt att sprida sina kunskaper samt varför det inte upplevs som en kunskapsinvestering som får betydelse för arbetet att låta två medarbetare gå på kurs. Genom att betrakta pedagogisk kunskap som ett relationellt fenomen blir det, enligt författaren, möjligt att sätta frågetecken om själva idén att beskriva en enstaka pedagog som ”god”, ”kunnig” eller ”kompetent”.

Det empiriska materialet baseras på fältarbete på två förskolor, som har likartade profiler och båda betecknar sig som ”strukturerade”. Författaren följde två förskollärare på varje förskola, som var vana att arbeta tillsammans (arbetade på samma förskola eller samma grupp), men som turades om att byta plats och alltså kom att arbeta på en ny förskola med en ny ”kompis”. Idén var att få pedagogerna att ingå i en förskolevardag som inte var fullständigt främmande men med människor, rum och saker som de inte redan hade en relation till. Genom att få förskollärarnaatt byta plats ville författaren göra det kända främmande och på så sätt framkalla reflektion över det som annars framstår som ”normalt” och tas för givet. Författaren har dels observerat förskollärare i deras vanliga jobb, dels i deras ”byte”. Dessutom har författaren intervjuat och hållit reflektionsforum med de nya ”kompisparen” med pedagoger. De barnskötare som deltagit har också blivit intervjuade.

 Plum, M. (2017). I mangetydighedens mellemrum: Om pædagogers daglige vidensprocesser. Kbh.: Institut for Medier, Erkendelse og Formidling, Københavns Universitet.