Vennskap i småbarnsavdelinger som private relasjoner på en offentlig arena

Studien undersöker olika kvaliteter i interaktionen mellan 2- och 3-åringar på 2 norska småbarnsavdelningar. Författaren beskriver barnens interaktion som en balans mellan rollen som aktör i det offentliga livet och möjligheten att bygga mer privata relationer och undersöker hur barnen behärskar konsten att röra sig mellan dessa två roller (Att vara offentlig definieras i artikeln som att vara tillgänglig för alla. Att vara privat definieras som att bara vara tillgänglig för vissa utvalda personer.). Studiens syfte är att ta reda på hur barnens försök till mer stabila relationer utvecklas och vilken roll förskolan som institution spelar i dessa processer. 

Artikeln beskriver förskolan som en speciell institutionell kontext präglad av ägarlösa föremål och platser som barnen hela tiden måste skaffa sig tillfällig nyttjanderätt över. Enligt författaren påverkar detta hur barnens sociala utforskande utformas. Utforskandet utgörs av användning av privata föremål, inbjudningar till varandras hem och andra sätt att skydda exklusiva relationer och aktiviteter. Författaren menar att utforskandet verkar påverkas av förskolans socialt instabila karaktär (ett öppet rum med ägarlösa föremål tillgängliga för alla) och förespråkar att detta bör ses som ett spänningsfält mellan att vara aktör på en offentlig arena och att samtidigt kunna skapa och bevara mer privata och exklusiva relationer. Avslutningsvis konstaterar han att begreppet vänskap, när det används för att beskriva barns relationer med sina jämnåriga, ofta är en förenkling av en komplex social verklighet och vad socialt lärande på en institution innebär. 

Undersökningen bygger på deltagande observationer i 2 förskolegrupper för barn under 3 år på 2 norska förskolor. Forskaren gjorde videoobservationer av lek och deltog i barnens dagliga liv under en månad på varje ställe. Därutöver gjordes kompletterande observationer under en tvåveckorsperiod efter de första observationerna. Båda grupperna bestod av 15 barn och hade en personalstyrka på 2 pedagoger och 2–3 assistenter. Vid observationstillfället hade alla barn fyllt 2 år. Det var 8 flickor och 7 flickor i båda grupperna. Tolkningarna av olika händelser som inträffade gicks igenom och diskuterades med personalgrupperna och forskarkollegor. Jämförelser gjordes också med mönster från andra liknande fallstudier. 

Nome, D. Ø. (2018). "Vennskap i småbarnsavdelinger som private relasjoner på en offentlig arena". Nordisk tidsskrift for pedagogikk og kritikk, 4(1):1–14.