Språkkartlegging av flerspråklige barn – ekskludering i praksis?

Studien undersöker relationen mellan inkludering och språkkartläggning av flerspråkiga barn i förskolan. Problemet handlar om, och hur, praxis för språkkartläggning kan bidra till inkludering eller exkludering av flerspråkiga barn. Syftet är att undersöka och diskutera inkluderings- och exkluderingsmekanismer i språkkartläggning som social praxis. Forskaren studerar vad som händer i mötet mellan barnen och kartläggarna och kartläggarens reflektioner kring detta.

Resultaten visar att en instrumentell och standardiserad användning av kartläggningsverktyg leder till en passivisering av barn och en institutionalisering av bristperspektivet. Forskaren hävdar att kartläggningspraxis bidrar till att återskapa och stärka de rådande representationerna av förhållandet mellan majoritet och minoriteter, i linje med termer som ”vi” och ”de andra”.

Datamaterialet består av observationer av kartläggningssituationer med totalt fem barn i åldrarna fem till sex år, i fem norska kommunala förskolor. Ett urvalskriterium var att förskolorna hade erfarenheter av att arbeta med flerspråkiga barn och kartläggning. Forskaren har observerat hur barnen satt i situationen, hur aktiva de var före och under kartläggningen och hur de reagerade på det som hände under kartläggningen.

Individuella intervjuer har också genomförts med de fem förskollärarna som utförde kartläggningen för att få en tydligare bild av deras åsikter, attityder och erfarenheter. Observationerna och intervjuerna sträckte sig över en period av fem månader.

Vik, N. E. (2018). «Språkkartlegging av flerspråklige barn – ekskludering i praksis?». Barn, 36(2):11-28.