Syfte
Artikeln utforskar hur förskolan kan skapa förutsättningar för barn som talar minoritetsspråk och som är nya i den norska förskolemiljön och det norska språket så att även deras ”röster” blir hörda. Författaren undersöker hur förskolepersonalens uppmärksamhet på sina egna kroppsliga och estetiska signaler kan vara en ingång till att förstå och låta sig beröras av barnens oartikulerade perspektiv. Fokus ligger på personalens ansvar för att se och låta sig beröras av det outtalade.
Resultat
Analysen visar att de estetiska och kroppsliga signalerna är dimensioner i förskollärarnas och studentens språkliga repertoar som de i liten utsträckning har ett medvetet förhållande till. Enligt författaren tydliggör analysen hur kroppsliga och estetiska signaler kan skapa samhörighet mellan två personer som inte har ett gemensamt talspråk. Hon menar att ett estetiskt förhållningssätt möjliggör en utvidgad syn på kunskapen om barnens perspektiv på ett sätt som ligger utanför språkliga kategorier om vem barnet är och ska bli.
Design
Dataunderlaget utgörs av videoobservationer av 15 tillfällen med estetisk verksamhet och ljudinspelningar av 12 reflektionssamtal samt stillbilder och observationsanteckningar under en period på 2–3 månader på varje förskola. Urvalet består av 2 förskollärare och en deltidsstuderande student som utbildar sig till förskollärare. Alla dessa hade ett genuint intresse för flerspråkighet och estetisk verksamhet. Kriterierna för barnen i urvalet var att de pratade lite eller ingen norska, var mellan 3 och 5 år gamla och hade gått i förskola mindre än 1 år. Barnen delades in i grupper på 2 eller 3 barn. För att fokusbarnens möjligheter att delta i en norskspråkig grupp skulle kunna undersökas bjöds även ett eller två norskspråkiga barn mellan 3 och 5 år in att delta i den estetiska aktiviteten.
Referenser
Ilje-Lien, J. (2019). «Å få øye på det tause som blir «sagt»: En estetisk tilnærming til barns uartikulerte perspektiver». Nordisk tidsskrift for pedagogikk og kritikk, 5(1):130–146.