Formning i barnehagen i lys av Reggio Emilias atelierkultur.

Avhandlingen undersöker förhållandet mellan Reggio Emilias ateljékultur och skapandet på förskolan, samt läroprocesserna på en Reggio Emilia-inspirerad förskola.

Författaren menar att inspirationen från Reggio Emilias ateljékultur stimulerar den skapande verksamheten på förskolan, vilket syns i resultaten. Metoden är baserad på lek och experimentella inslag och stimulerar barnens sensoriska upplevelser och nyfikenhet i samspel med materialen och redskapen. De verksamma faktorer som författaren urskiljer är den fysiska miljön, relationer och handlingar i samspel samt uttrycksformer och formuttryck.

I den fysiska miljön ingår både lokaler och förskolegården. Kring förskolan finns öppen natur som inbjuder till allsidig lek och formarbete. De många ytorna kring förskolan ger fysisk, taktil och visuell variation. Det finns material att bygga olika saker av och personalen prioriterar att lära barnen använda verktyg. Förskolans innomhusmiljö inbjuder till gemenskap men där finns också möjlighet att vara ensam.

Studien pekar på att ett samspel uppstår mellan barnen, de vuxna, materialen och redskapen. Förskolan vill fostra självständiga barn och de får lära sig att använda redskap så att de kan klara sig själva. Barnen får också utforska redskapen själva och lära sig vad man kan använda dem till.

De vuxnas handlingar, menar författaren, karakteriseras av att man samarbetar med barnen och bjuder in till aktiviteter, men ibland styr de vuxna arbetet. De vuxna instruerar, vägleder och visar, men kan också avleda ett barn som börjat lära känna ett material. I enstaka fall kan vuxna avvisa barn, ett exempel är när ett barn och en vuxen samarbetar nära med att konstruera bokstäver och den vuxna hindrar andra barn från att vara med.

Barnen och de vuxna på förskolan uttrycker sig genom olika former av skapande och i förskolan kan man se resultatet av arbetet. Byggande är en stor del av verksamheten. Oftast bygger barnen själva utan vuxna, exempelvis torn av klossar. Konstruktionen av bestämda föremål är mer vuxenstyrd och det kan enligt studien leda till att barnen är med och formar något gemensamt eller att de vuxna tar över formgivningen. Man arbetar systematiskt med att utveckla barnens bildspråk individuellt och i grupp genom att en vuxen pratar med barnen. Skönhet är viktigt på förskolan och man anstränger sig för att utsmycka förskolan och göra det trevligt att vara där.

Materialet är insamlat under fyra månader på en Reggio Emilia-inspirerad förskola med 56 barn och 17 vuxna. Det består av mötesanteckningar och andra dokument från förskolan, fältanteckningar, bilder, videofilmer och intervjuer med personalen och förskolechefen.

Carlsen, K. (2015). Formning i barnehagen i lys av Reggio Emilias atelierkultur. Åbo: Åbo Akademis forläg.