Syfte
Artikeln studerar hur de yngsta förskolebarnens promenader och fysiska rörelse fungerar som utgångspunkt för deras lärandeprocess. Författarna undersöker hur den ömsesidiga dynamiken mellan omgivning och barn kan påverka sättet att se på barns lärandeprocesser. Syftet är att bidra till en tydligare beskrivning av en helhetssyn på lärande. Frågeställning: Hur kan de yngsta förskolebarnens promenader och rörelse betraktas som lärande?
Resultat
Författarna menar att barn, genom att röra sig i världen, på olika sätt skaffar sig kroppsliga, sensoriska och känslomässiga erfarenheter som senare kan omvandlas till kunskaper och färdigheter. Förskollärarens uppgift är att vara en medvandrare, ”medupplevare” och medlärande som deltar aktivt i gruppens förundran och utforskande, med öppenhet och uppmärksamhet på omgivningen. Det handlar om att styra andras uppmärksamhet och utbyta information på ett sätt som leder till fortsatt kunskapsutveckling. Författarna betonar att en sådan lärandestrategi kan vara ett exempel på hur lärande i förskolan kan betraktas och praktiseras utöver förmedlingen av förhandsdefinierade kunskaper.
Design
Forskarna har använt empiriska data från projektet ”Blikk for vandring”, som fokuserade på de yngsta barnens rundvandring på förskolan och omfattade ett mikrofältarbete på 3 norska förskolor. Forskaren följde med en grupp med 4 barn (2–3 år) på en småbarnsavdelning och deras pedagog på en tur i förskolans utemiljö. Projektet inspirerades av metoden ”walking alongside”, som innebär att forskaren närvarar som deltagande observatör i samma omgivningar som barnen. Promenaderna filmades och analysen fokuserade på situationer som visar olika sidor av barnens engagemang och involvering i omgivningen.
Referenser
Myrstad, A. & Sverdrup, T. (2019). «De yngste barna som vegfarere i barnehagen». Tidsskrift for Nordisk barnehageforskning, 18(1):1-12.