Barnehagens vegger som danningsagenter – en komparativ analyse.

Målet med denna studie är att undersöka och jämföra de utbildningsideal som uttrycks i två förskolor i Norge respektive Kina genom valet av artefakter på väggarna, till exempel bilder och skrift.

Studien visar att de kinesiska och norska pedagogerna har svårt att förstå varandras val av artefakter. De kinesiska pedagogerna har till exempel svårt att förstå varför pedagogerna på den norska förskolan väljer att hänga upp alla barns egna teckningar. Samtidigt har de norska pedagogerna svårt att förstå varför pedagogerna på den kinesiska förskolan endast hänger upp de teckningar som anses finast. Slutsatsen av studien är att syftet med valet av artefakter på den kinesiska förskolan är att främja goda, hänsynstagande vanor, strävan efter perfektion och utveckling av ansvarskänsla gentemot gemenskapen. Enligt det kinesiska bildningsidealet ska det enskilda barnet uppfylla förväntningarna från två föräldrar och fyra far- och morföräldrar och dessutom utveckla viktiga dygder som kärlek till sin nästa, hederlighet, ett gott uppförande, visdom/klokhet och ärlighet. I den norska förskolan råder andra ideal: att låta barnet uttrycka sig och få möjlighet att känna sig hörd och sedd, för att uppmuntra barnets självförverkligande och utveckling av identitet och känsla av tillhörighet på förskolan. Enligt det västerländska bildningsidealet ska det enskilda barnet inte bara tillägna sig färdigheter och kunskap utan dessutom utveckla ett självständigt jag. Studien visar på stora skillnader mellan de två institutionernas användning och förståelse av artefakter inom förskolan. På den kinesiska förskolan, där normen är en pedagog på femton barn, finns det ett flertal skyltar på väggarna med instruktioner om hur olika uppgifter ska utföras, till exempel anvisningar till barnen om pappersklippning, städning och handtvätt. Skyltarna ses som hjälpmedel för att främja goda vanor hos barnen. I stort sett hela väggarna utnyttjas och pedagogerna lägger mycket tid på att utforma skyltarna så väl som möjligt. Dessutom smyckar pedagogerna väggarna för att uppnå erkännande utifrån: från föräldrar men även i samband med externa utvärderingar av förskolan. Pedagogerna upplever att den estetiska presentationen av förskolan ökar chanserna till en positiv utvärdering. På den norska förskolan där normen är en pedagog på sex barn utgörs artefakterna främst av barnens egna teckningar och målningar samt bildcollage från temadagar där barn och vuxna har samarbetat. På väggarna finns det dessutom flera fotografier av de barn som går på förskolan.

Undersökningen baseras på material från två förskolor i Norge respektive Kina. Datamaterialet består bland annat av fotografier av väggarna på de två förskolorna och de bilder, symboler, tecken, skrift och andra artefakter som finns där. Dessa fotografier användes som utgångspunkt för två semistrukturerade fokusgruppintervjuer med fem pedagoger från de aktuella förskolorna. Under den första intervjun ställdes frågor med anknytning till artefakterna på den förskola där pedagogen själv arbetar. Under den andra intervjun visades bilder från den andra förskolan. Under dataanalysen användes ”verksamhetsteori” som verktyg för att förstå artefakterna som uttryck för historiska och kulturella traditioner, rutiner, normer och värderingar.

Birkeland, Å. (2012). Barnehagens vegger som danningsagenter – en komparativ analyse. I: Ødegaard, E.E. (red.). Barnehagen som danningsarena (s. 157-180). Oslo: Fagbokforlaget.