Barns undring gjennom fortolkning og levd kropp. Hermeneutiske og fenomenologiske hendelser i barnehagen

Avhandlingen syftar till att utveckla kunskapen om barns levnadsmiljö och utvecklingsprocess i förskolan. Avhandlingen beskriver barnets existens som homo admirans (det förundrade barnet) och homo interpretans (det tolkande barnet) och bygger på en hermeneutisk-fenomenologisk studie med fokus på barns upplevda erfarenheter. Genom att betona barns förundran och tolkning som överordnade livsuttryck och manifestationer av livet, och som betydelsefulla för deras utvecklingsprocesser, ställer avhandlingen följande fråga: På vilka sätt kommer förundran och tolkning till uttryck som barnspecifika fenomen på förskolan? Avhandlingens teoretiska ramverk har hämtats från filosofin, närmare bestämt Hans-Georg Gadamers filosofiska hermeneutik och Maurice Merleau-Pontys kroppsfenomenologi. 

Studiens viktigaste empiriska resultat är att barns förundran och tolkning kommer till uttryck som ett distinkt barnspecifikt expressivt och dialogiskt sätt att existera i världen, som en sammanflätning av vänskapliga samtal, berättelser, lek, fest, poetik och kroppsliga uttryck samt ”språk” som överlappar varandra och ofta används samtidigt. Sammanfattningsvis visar sig fenomenet som förverkligad kommunikation kring världen, en tolkningspraxis genom vilken världen får mening.

Studiens empiriska data utgörs av faktiska observationer (bl.a. videoobservation, ljudupptagning och fotografi) i två barngrupper på en förskola med barn i åldern 3 till 6 år, under en period på 6 månader.

Amundsen, H. M. (2018). ”Barns undring gjennom fortolkning og levd kropp. Hermeneutiske og fenomenologiske hendelser i barnehagen”. Akademisk avhandling. NTNU.